HERE IT COMES, ifall någon skulle vilja läsa den, menar jag :( :

Varför finns myter och varför är de alltid så otroliga och gudomliga?

Kanske vill vi förklara vår existens. Kanske har vi bara ett behov av att berätta. Vi berättar hela tiden nya historier för varandra. Nu vet vi troligen hur universum fungerar och hur vi uppstod, så att berätta skapelsemyter för varandra är inte lika populärt längre. Förr i tiden var det vanligare att ha en religion och då ingick i princip en skapelsemyt. Vi tror dock alltmer på en mer vetenskaplig världsbild som inte bara går att bevisa har hänt, utan även är rätt trolig.
Däremot har vi nog alltid ett behov av att berätta myter och sagor för varandra, inte minst för våra barn. Vi bytte helt enkelt bara ut skapelsemyterna mot Rödluvan och De Tre Små Grisarna när vi sekulariserade.

Varför myterna alltid har så mycket gudomlighet i sig är för att de, enligt mig, ska föreställa förebilder. Människor ska även ha det klart för sig att denne gudomlighet är helt annorlunda människan, att människan inte ska kunna återskapa det gudomligheten gjort. Till exempel i bibeln. Gud skapar världen på sju dagar och har en son som kan gå på vatten och förvandla vatten till vin. Inget en vanlig människa skulle kunna göra alltså. Den enda jag hört talas om där gränsen mellan gudomlig och mänsklig varit obefintlig är den västafrikanska skapelsemyten.

Det är om pojken som blir jagad av en jättestor arg apelsin som tillslut blir uppslungad i himlen av en tjur och blir till stjärnor, månen och solen. Att hitta en gudomlig varelse i den myten bli svårt.

Å andra sidan, hur trolig är den? Det kan inte vara en skapelse av jord och liv eftersom liv redan existerar, men utan solen, som skapas i slutet av historien, kan inte liv finnas. En lagom förvirrande historia alltså.

Min riktiga fråga i det här är varför och hur kunde folk tro på något så löjligt som detta? Att jag med bättre kunskap och vetande kan sitta här och ifrågasätta dåtidens dumhet är ju enkelt, men jag undrar med all nyfikenhet och ömhet i min kropp. Hur kan man tro på något så befängt som att en apelsin slungats mot himlen för att skapa en sol, måne och lite stjärnor.

Nuförtiden lär man ju ut den vetenskapliga världsbilden, och att att veta hur vårt solsystem ser ut och fungerar är ju en självklarhet, och allt som inte är det är knäppt.
Men det var ju inte alls lika självklart för de som trodde på det. Det jag desperat får försöka komma ihåg är att man inte alls hade samma teknologi då som man har nu. Man kanske inte visste att det behövdes en sol för att liv skulle kunna existera, även om det verkar otänkbart då man lägger märke till att det blir jäkligt kallt om vintrarna och nätterna, även i västra Afrika.

Vår vetenskapliga världsbild är uppbyggd på att kunna förnyas. Man kommer ständigt med nya idéer och frågor om varför det ser ut om det gör. Andra skapelsemyter är inte uppbyggda på samma sätt. De är inte gjorda för att omdirigeras och ändras, de är gjorda för att vara konstanta. 
Det i sig tror jag bidrar till att den vetenskapliga världsbilden tar mer och mer plats i världen.
En ständig förnyelse och en trovärdig bild av hur världen uppstod och ser ut just nu.

Att religion överhuvudtaget börjar bli som ett skämt i ungdomars ögon kanske inte heller hjälper.
Att gå till kyrkan nu gör att man uppfattas som en knäppgök. Att be ger samma effekt. Att tro på en alternativ världsbild och skapelse är inte lika accepterat längre, beroende på hur djupt troende man är.

Jag bodde ett tag hos min pappa i Högdalen. I precis samma förortscentrum bodde en förvriden tant som numera är känd för att vara Jesustanten. Allt hon gör om dagarna är att skrika på tunnelbanan och berätta för folk hur illa ute de är för att de syndar så hårt. Hon har i princip blivit en kändis och de flesta vet vem hon är.

Jag tror att sådana som hon är väldigt ovanliga, men eftersom hon är den enda som är helt öppen om sin tro (och verkligen visar det) tror jag att hon har skapat någon sorts fördom mot alla troende.

De flesta riktiga knäppgökar är ju troende. Jag tror att hon och sådana som hon har gjort den nutida människan rädd för alternativa världsbilder. Men förmodligen bara i I-länder som denna.

Trots detta är det enda jag funderar på hur hon som är så galen kan klä på sig och hoppa på tunnelbanan som vilken frisk människa som helt. Finns det ingen som tar hand om henne?